bokade biljetter
jo jag drömmer om dig ibland. gjorde det inatt. vi var i en slags korridor på en båt eller inomhus någonstans, tillsammans med din familj men de var en bit fram och gick framför oss. vid sidan av gången stod blommor och grejer, lite som i en tv-spelsvärld, typ donkey kong. vi gick tillsammans framåt men jag stannade hela tiden och tog tag i bjälkar i taket som jag liksom lyfte upp mig i, så hängde jag där och pratade för mig själv, mindes saker eller bearbetade saker som hänt, känslor eller tankar. du stannade varje gång och vände dig om och kom tillbaka till mig och försökte hjälpa mig, fråga vad jag tänkte på och försökte hjälpa mig att komma fram till en lösning. sen var vi i ett rum, och vi låg med varandra och du liksom tog tag i mina höfter och bestämde. det var skönt men jag hann inte komma, och sen knackade din mamma på och frågade något genom dörren. jag la täcket över mig medan du klädde på dig, och så öppnade du och hon började prata med dig om något som skulle bestämmas eller ordnas inför något som skulle hända. då var vi i ditt rum, och du gick med henne ut i köket för att kolla upp något. jag stod kvar vänd mot ditt skrivbord, såg affischen som hänger där och fick paniken. hade jag lovat något nu för att vi legat med varandra? det kändes så. nu var jag där igen, fast på något sätt och gräset var grönare på andra sidan igen. att jag inte sett det innan jag lovade, jag skulle ha hållt mig. helvete, jag skulle behöva såra dig igen. sen hade jag tagit mig långt bort och jag sprang upp i något stort torn, med trappor som gick runt längs väggarna, jag sprang förbi folk som var påväg upp eller stod eller satt i vägen. det var mycket folk på nedersta våningen men när jag kommit högst upp var det bara några få. tornet var nån slags turistattraktion, och det låg gästböcker på ett bord, som i ett bibliotek, några gamla från tidigare år och jag satte mig och letade efter den för 2012. det var inbundna böcker i läder, ganska gamla och slitna, de kändes viktiga och officiella. som att någon viktig en gång ganska snart skulle gå igenom allt som stod där och publicera i en tidning. jag tänkte skriva till dig i den. jag skulle börja med att skriva "vad har jag gjort mot dig nu", som i ett förlåt. och sen skulle jag skriva vidare tills jag själv kunde gråta, men jag fick aldrig gråta för sen vaknade jag.
jag hatar att det finns andra som du känner för. jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan det känns okej. jag tröstar mig med att du åtminstone aldrig kommer att glömma mig. allt du har sagt som är så fint, att jag är den bästa personen du träffat och att du älskar mig. och att ditt minne av oss ändå kommer att vara något som var magiskt. och jag hoppas att det kommer finnas åtminstone en liten plats i ditt hjärta som bara är min, jag kommer ifallafall att spärra av en ganska stor sån åt dig.
river of tears
nu kommer smällen. och det sliter i hjärtat.
nu
det allra bästa med våren är dofterna som kommer tillbaka till jorden.
hej.
jävla håkan hellström och din jävla spellista. kanske är det såhär jag ska göra för att nå fram till mina känslor. har lovat mig själv att inte lyssna på er musik, din röst, för det skulle nog bli för tungt.
kan inte greppa hur stort
det är som att någon satt mitt namn mitt i låten om ett brustet hjärta. eller snarare satt mig på andra sidan, på den onda sidan, är den som hägrar där, darrar som profilen av den man möter i öknen.
ända sen jag var en liten flicka har jag ju velat detta, att vara så älskad. så förtvivlat. det är väl de jävla disneyfilmernas fel.
men jag har aldrig trott att det skulle kunna inträffa. så bra är väl inte jag.
och du uttrycker att jag är så långt borta. men jag är ju här. jag sitter här med mjukisbyxor och smutsigt hår. jag spelar pingis ibland, jag är på äventyr ibland, jag går längs vattnet vid sickla strand. men annars så är jag ju här. jag luktar på naturen, jag ser mot himlen.
jag tänker att jag inte borde skriva det här, för jag vet att du kommer hitta det. och är det bra eller dåligt för dig? får det dig att hoppas på något som inte kan hända? tar det dig framåt eller bakåt? alltid ditt bästa i fokus. och liksom sätter mina egna känslor i skymundan. kanske är det därför jag inte fördjupat mig i sorgen som jag kunnat. det kanske kommer. jag vill det, har en läskig känsla av att jag inte tagit smällen än.
jag kunde vara orolig att du skulle gå vidare, utan mig då förstås för den rätten har jag ju avsagt mig. men oftast inte. på något sätt ser jag det som att vi har ju varandra här, hör av dig så ses vi och pratar. vi känner ju varandra som vi alltid gjort. vi är samma människor, iallafall jag.
och när jag skriver det här förstår jag hur ont det måste göra i dig. vadå har varandra? hur fan kan du säga så, jag får ju inte ha dig längre har du sagt. jävla dubbelspel. du vill inte ha mig kvar. har du sagt. jag duger inte. jag fattade ingenting, så kom slutet helt plötsligt. och ännu vet jag inte varför, jag måste bara befinna mig här under himlen utan att få någon tröst. som att vilja dö, eller leva, eller supa, eller sjunga, eller dansa. och jag tror mig gissa ganska bra för vi känner ju varandra jacob, vi har ju vuxit ihop och lärt oss att prata samma språk.
hur mycket ska jag berätta? ska jag säga att jag älskar dig? det gör jag ju. och kommer alltid göra. men jag kan inte vara med dig.
för det är så när man är hägringen - man har hela makten i sin hand. jag kan styra det här skeppet åt vilket håll som helst. eller? jag tror iofs inte att jag skulle kunna vända det längre, så långt har du nog kommit, att du skulle tacka nej.
men jag har makten att skada dig. jag vet inte hur noga du tittar åt mitt håll, ifall du inte vill se alls eller ifall du följer varje steg jag tar. på facebook då, antar jag. ibland tänker jag att det glada jag skriver kanske sårar dig. men jag är mest glad. jag vet inte varför det oftast inte gör så ont i mig - det borde göra mer ont. men jag stänger bara av. jag har väl lärt mig att resonera: att sörja gör ont, så varför sörja om jag vet att jag inte kan få det där som jag sörjer? så då sörjer jag inte. och den där svängen har jag tagit så många gånger att jag inte ens tänker hela kedjan längre, jag går direkt från start till mål.
fan. och så är jag rädd att vi ska skapa nån slags kontakt på det här sättet, genom att läsa varandras känslor, och att det ska skada dig.
jag hade tänkt måla nu men jag är så jävla trött på den där tavlan jag håller på med, den blir inget vettigt. och det här är också nödvändigt, om jag nu ska tänka på mig själv.
jag läser igen, skumläser, och fastnar vid orden dig och du. det känns sjukt att vara "du". kan du fatta den känslan? som att vända på alla låtar om kärlek man nånsin hört, att se allt från den andra stranden man aldrig stått på förut. lyssnar på en låt du lade till den 16e november. dagen efter. världens gråtlåt, men det värsta var att läsa datumet. jag kunde inte låta bli, mina händer liksom höjdes i självförsvar och jag började kvida, jag försökte hindra synerna som kom till mig, hur du måste känt, vad jag lämnade dig i, och med. hjälplöshet, tomhet, kyla, smärta, sorg, den där jävla känslan som det inte finns några ord för som är tillräckligt svarta. medan jag själv bara stängde av och stängde av. hellre ingen färg alls än det svarta.
det är soligt idag, precis som du ville.
ljuvligt
jag strosade i skogen idag. gick stigen uppför berget, genom gläntan där den alltid ligger en raserad koja och funderade över vems den är. föreställde mig hur jag lekte där som liten. jag gick på isen och krossade alla luftbubblor. gick runt berget och ut på hyllan, såg ner mot grottan och ut över gräsmattan nedanför. satte mig ner och studerade bergets sammansättning av mineral, såg att det växt mossa på en stenplatta jag placerat där för tio år sedan. ljuvligt.
hastighetskomponenter och vektorer
här sitter jag och pluggar fysik, inför en tenta på måndag som jag kanske egentligen inte behöver göra. om jag väljer att plugga bio-geovetenskap sen hade jag inte behövt gå det här basåret alls, har redan rätt behörighet. om jag nu blir konstnär känns också fysik b ganska bortkastat.
det hela kan liknas vid exempel 1 på sida 98:
"En pråm glider fram längs en kaj med farten 2,0 m/s. Skepparen, som funderar på något, går fram och tillbaka mellan fören och aktern, en sträcka på 20 m, med en fart av 1,0 m/s. Hur stor fart i förhållande till kajen har skepparen a) då han rör sig från akter till för? b) då han rör sig från för till akter?"
mitt liv är pråmen som sakta glider framåt och fysikplugget är skepparens steg, som antingen rör sig framåt (eller kanske t o m bakåt) eller inte rör sig alls. oavsett så rullar livet på.
jag kan välja att se det i ett stort perspektiv där det inte spelar nån roll var skepparen går, båten kommer ändå inte snabbare framåt. eller i det lilla där han faktiskt har möjlighet att öka sin egen fart till 3,0 m/s.
jag orkar inte just nu
hatar att det är såhär. hur ska man kunna klara sig.
så känns det ibland.
ibland känns allt ok och lätt.
men just nu vill jag bara falla.
helvete.
s. 25 ur Zen och konsten att sköta en motorcykel
"Jag hoppas att hon så småningsom ska se och känna något hos prärien här som jag annars har givit upp att tala med andra om; något som finns härute därför att allting annat inte finns där och som kan iakttas därför att allting annat är borta."
herregud.
helt galet. nu har vi synts 2 047 994 gånger på youtube.
såå klockrent, haha.
pretentiös = intellektuellt anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för
en sångtext jag tycker om
Oh it's a mystery to me
We have a greed, with which we have agreed
and you think you have to want more than you need
until you have it all, you won't be free.
When you want more than you have, you think you need
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed
I think I need to find a bigger place
cause when you have more than you think, you need more space.
Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely, without me
Society, crazy indeed
I hope you're not lonely, without me.
There's those thinkin' more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin' score?
It means for every point you make, your level drops
Kinda like you're startin' from the top
and you can't do that.
Society, have mercy on me
I hope you're not angry, if I disagree
Society, crazy indeed
I hope you're not lonely
without me.
We have a greed, with which we have agreed
and you think you have to want more than you need
until you have it all, you won't be free.
When you want more than you have, you think you need
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed
I think I need to find a bigger place
cause when you have more than you think, you need more space.
Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely, without me
Society, crazy indeed
I hope you're not lonely, without me.
There's those thinkin' more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin' score?
It means for every point you make, your level drops
Kinda like you're startin' from the top
and you can't do that.
Society, have mercy on me
I hope you're not angry, if I disagree
Society, crazy indeed
I hope you're not lonely
without me.
Natasha Illum Berg
Jag blev helt paff efter att ha lyssnat på hennes sommarprat i P1 i somras. Hennes ord beskriver min livsfilosofi eller iallafall vad jag kämpar för att den ska bli, exakt.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=11764!
åh, jag vill stå på en bergstopp och lyssna på Eddie Vedder – Setting Forth !
tack
jag är SÅ glad att jag går hos en kurator. utvecklingen är som att få små gåvor av sig själv, varje dag. fyllda av lycka.
nej! ja!
min allra finaste teckning höll jag på att sälja fram tills igårkväll. till okänd människa som hittat den via internet (www.popupart.se). 6000 kr.
nej. dels är det för lite pengar för att jag ska vilja släppa den till honom, och man kan inte höja priset sådär bara om man kommit överens om 6000. jag vill ju ha minst tio för att känna att det är ok. men! inatt låg jag och kunde inte sova pga att jag är så tjock i halsen att jag vill svälja hela tiden men det gör också så extremt ont i halsen varje gång jag sväljer att jag grimaserar och tar sats och blundar och försöker hjälpa till med hela kroppen för att smärtan ska bli så liten som möjligt... så jag kunde inte sova och låg därför och tänkte på hela affären som inte kändes helt naturlig, och då borde man ju inte genomföra den. det blir ju trots allt 6000+, över en dag (vilket är väldigt stor skillnad när man inte har nåt sommarjobb, eller när man har "sommarjobb" som konstnär och pengarna alltid ramlar in sådär i klumpar), men jag ska sälja en annan tavla till min klasskompis och kommer ändå få in 5000 på den, och!
då kom jag på att jag vill ju försöka få med nåt på liljevalchs vårsalong i vår. vad vore bättre än min fina teckning? inget!
